Bilbygget del 32

04-12-22

Jag körde det som förmodligen kom att vara årets sista runda torsdagen 16 december. En bekant kom på besök från Stockholm och kikade lite i garaget och passade på att åka med.

Just nu står allting annars ganska så still med bilbygget.....

Den känns färdig för andra SFRO besiktningen och jag har talat med min besiktningsman. Vi var överrens om att göra besiktningen i början på dec. nu i år (-04). Problemet var bara det att dagen efter jag talat med honom så låg det 2-4 cm. snö utanför mitt fönster och på den vägen är det ....

För att göra bromsretardationstestet så krävs det torrt väglag och det har inte varit några torra vägar att tala om nu sedan vi talades vid.... Så läget är nu sådant att min önskan att göra båda besiktningarna först och lacka bilen sedan är väl ganska körda....... Det kan bli så att jag lackar bilen innan istället för att vara klar med det till våren när båda besiktningarna förhoppningsvis är avklarade. Vad det blir för lack är väl ganska så klargjort innuti huvudet och en av kulörerna är beställd för provsprutning redan och därmed påväg hit i denna stund....

Nu börjar det hända grejor igen....

Efter en lång vinter med bilbygget i dvala i väntan på torra vägar så var snön tillslut borta...Preliminär tid (beroende på vädret) bokades hos SFRO's besiktningsman i Laholm. Dagarna innan var det täta återbesök på SMHI's hemsida och väderprognosen över Laholm studerades noga. Allting såg ut att klaffa och jag ringde min kompis som drog släpet dit sist. Jag ställde standardfrågan:

- "Har du något för dej på lördag eller är du hemma?"

svaret blev: -Nä jag ska på folkrace på lördag.

Jag svor tyst för mej själv och presenterade mitt ärende för honom angående Laholmsresa. Hö hö skrockade Krille

-Det är i Laholm det är folkrace så det skulle väl gå att lösa då.

Sagt och gjort så bar det av mot Laholm på lördagsmorgonen 2 april -05 och folkracebanan visade sej ligga 4km från SFRO's besiktningsman.

Med på färden till SFRO hade vi Micke Lvov från Växjö med sitt Seven bygge. Micke skulle göra sitt bullerprov samtidigt som jag skulle besiktiga och göra mitt bullerprov. Vi stannade till och hämtade honom när vi ändå passerade växjö.

När vi kom fram så Stannade han hos Peder (besiktningsmannen) och började lasta av medan jag fortsatte till Folkracebanan för att lämna av Krille.


	Micke Lvov pillrar med släpet efter att jag backat av min bil.


	Resultatet av bullerprovet hos Peder blev bra! Mickes Fiat snurra dånade så det räckte till ett mätvärde på 81dB med det fina temporära avgassystem han svängde ihop till testet. Jag klarade mej undan med 78dB men till skillnad mot Micke så har jag ju både Turbo och katalysator att dämpa avgasljudet med. Efter det testet så var vi nöjda båda, eller alla tre kanske man ska säga.

	På bilden till höger är båda bilarna parkerade på Peders garageinfart ute vid vägen efter att vi gjort bullertestet. I och med det så var Micke klar att köra hem, men han väntade tills jag gjort min andra SFRO besiktning innan han vände hemåt. Den tog ett ganska bra tag att genomföra med alla olika moment.....


	Micke, Peder och bilarna.

Sedan var det dax för att syna min bil i sömmarna riktigt, och kolla dess egenskaper riktigt...

Först var det kontroll av att de undre bärarmarnas infästningar var isärflyttade som önskan var vid första besiktningen. Sedan gick Peder igenom bilen bakifrån och framåt och ställde frågor om lite allt möjligt och kikade allmänt på hur jag gjort. När vi kom till motorutrymmet så blev frågorna fler och mer detaljerade och där fastnade vi ett tag och diskuterade detaljer innan han blev nöjd och vi lade på huven.

Nu var det dax att kolla bromsretardationen och han fäste en mätare på instrumentpanelen och vi gav oss iväg ut på vägen.

Upp till 90-100 km/h och sedan tvärnit tills vi åkte kana i gruset på asfalten. Uppmätt värde blev 90% G och Peder sa att han tyckte att det var riktigt bra bromsar.....

NU däremot hände någonting i mina ögon jäkligt märkligt....

Peder lutar sej över mot mej och ropar:

-Ok , då kör vi igen.

Sedan lägger han "plattan i mattan" vilket innebär 6800rpm innan övervarvningsskyddet i MSD boxen stryper den från att varva mera. Där håller han den kvar hostande på stoppet i 1-2 sekunder för att sedan bara dumpa kopplingen rakt av. Det blir vilt hjulspinn 10-12 meter innan säkringen går till en av spridarbankerna i sprutet och 2 cylindrar försvinner. Då får vi hosta iväg till en liten avfart och lyfter direkt på huven för att se vad som hänt. Peder tippar på att ett par tändkablar kan ha hoppat av men så är inte fallet. Innombords kokar jag av ilska över det i mina ögon meningslösa tilltaget att varva en ej inkörd motor på det viset. Peder undrar vad det kan vara som har hänt och jag replikerar snabbt att jag inte har en jäkla aning p.g.a. att jag själv aldrig gjort på det viset, samtidigt som jag sätter ögonen i honom. Vi lägger locket på och kör hem till honom igen där jag börjar leta fel. Det tar inte mer än några minuter förrän vi är ute på vägen igen och fortsätter besiktningen.

Nu går färden på slingriga vägar och kilometrarna avverkas i snabb takt. Vi komunicerar lite under färden och jag har nu släppt den tidigare ilskan sedan ett tag tillbaka. Det går fort på de smala asfaltsvägarna och vi kommer ut på en större väg där det går ännu fortare. Bitvis håller Peder över 170 vid kryssandet mellan de andra bilarna och jag håller i mej för livet samtidigt som jag njuter i fulla drag hela tiden. Peder berömmer motorns karaktär och bottendrag och de egenskaperna hos motorn provar han flitigt hela vägen tillbaka. Efter ett tag så är vi då tillbaka hos Micke som väntade hemma hos Peder och det är dax att fylla i papper.

Peder skriver papper sittande på mickes släp.

Peder är nöjd med det han har sett och upplevt och godkänner bilen på alla punkter förutom att han tycker att jag ska höja strålkastarna fram med ett par distanser för att förbättra deras synbarhet i sidled litegrand. Vi tar i hand och det är dax att lasta upp igen för färd hemåt.

Samanfattningsvis så är jag nöjd med besiktningen och resultatet därav. Den enda smolken i bägaren var Peders test av varvstoppet och det efterföljande "depåbesöket". Jag kan förstå om han vill se om bitarna håller i bakvagn och sådant men jag vet inte om det kanske skulle utrönas om det finns andra sätt än detta att bedömma den saken. Kommer jag tillbaka i samma situation i framtiden med ett annat bygge med ej inkörd motor hos SFRO så sitter varvstoppet någonstans runt 5000 rpm den dagen, det lovar jag.

Anledningen till att säkringen gick är troligtvis att motorn inte är mappad så högt upp i registret än. Antagligen så blev det så att spridarna stod vidöppna på 100% öppettid där en stund när mapsensorn sade att det var fullast på så högt varv efter att Peder klivit av kopplingen. Då går det åt mycket ström och sedan gick säkringen.

Lastat igen och på väg hem... Bilden är tagen vid Laholms folkracebana i väntan på att Krille skulle bli färdig att följa med hem till småland igen.....